Bloggposter

Barcelona i bilder

Jag är i Barcelona. Jag instagrammar (#barcelonabitch). Vill du läsa vad jag skriver klickar du dig vidare hit.

Publicerad 02.06.2013 kl. 19:30

Barcelona, bitch!

Imorron drar jag till Barcelona. Jag inleder resan med att slappa i tre dagar, sen ska jag på designkonferens del 2, OFFF.

Eftersom det inte går att blogga på ratata från mobilen och jag inte tar med dator flyttar jag tillfälligt över till linneasjoholm.tumblr.com. Föjl med!

(Ps. Jag kommer att instagramma under #barcelonabitch och lägger även upp ett inlägg med direktfeed. Hurra!)

Publicerad 02.06.2013 kl. 00:20

Typo för hand

Det bästa med hela Typo-konferensen var kanske ändå när jag fick lära mig trycka för hand. (Blocktryck med träsnitt kanske man kan säga på svenska? Osäker på termerna).

Jag älskar (ÄLSKAR) typografi och har länge drömt om att studera och specialisera mig i det. Nu öppnades mina ögon för en ny gren i ämnet och det är det här jag ska göra när jag blir stor.

Det var självaste Erik Spiekermann som hjälpte mig. Det visste jag dock inte förrän jag när jag var färdig frågade efter hans namn. Jag ville sjunka genom jorden när jag förstod vem min lärare var. Här hjälper han mig låsa fast bokstäverna så jag kan trycka.

(Det är alltså Erik Spiekermann som grundat FontShop med sin fru. FontShop ligger bakom hela Typo-konferensen. Förutom att ha fått ett tusental priser har han även designat typografin för Deutche Bahn, DB, Tysklands VR. Yyyl. Kanske vi lämnar det där.)

Jag tryckte planscher.

 

Publicerad 02.06.2013 kl. 00:13

Postberlin

Ja, det gick ju inte så bra att blogga från Berlin. Dels för att jag inte orkade släpa med mig den under de långa dagarna på vift och dels för att det inte gick att blogga här på ratata från iphonen (dåligt). 

Dessutom var wifi så dåligt i konferensutrymmena att man fick hjärnblödning varje gång man försökte sig på att kolla mejl eller facebook.

Men i efterhand, en natt då jag inte kunde sova, samlade jag ihop några tankar från resan och konferensen:

Jag har så mycket att säga om konferensen i Berlin att mina tankar blir gröt. Samtidigt som den delvis fyllde sitt syfte (inspirerade och gav tankeställare) så föll den på oförmåga att bibehålla en jämn, hög standard på föreläsningarna.

Jag menar, betalar jag sju, nästan åttahundra euro för en konferens förväntar jag mig en viss standard. Det här tar jag som en självklarhet.

Men, allt var ju självklart inte dåligt och jag serverades faktiskt några av de bästa föreläsningarna jag någonsin varit på varvat med oförlåtligt dåligt dravel. 

Topp tre föreläsningar utan inbördes ordning:

Den första föreläsningen jag var på tog mig med storm. Julie K. Andersen höll en högklassig, smart, rolig och framförallt personlig föreläsning om ett personligt projekt hon arbetat på och ställt ut: Be My Valentine, Bitch. Men blandar man in katt- och humoryoutubes i presentationen är det ju självklart att jag kapitulerar.

Kate Moross är lika gammal som mig och SJUKT begåvad. Jag älskar henne samtidigt som jag vill stjäla hennes liv. Hennes föreläsning var (självklart) också snygg och hon var en av de få som snackade från hjärtat och inte läste av en färdigskriven föreläsning på papper.

Design- och reklambranschens gudinna, Jessica Walsh, avslutade konferensen. Hon var skitnervös och läste innantill, men kom med viktiga tankar och visade supersnygga, innovativa arbeten. När jag blir stor vill jag också ha lika mycket makt som hon.

Sammanfattningsvis, vad jag lärde mig: var inte rädd för nya tillvägagångssätt. Våga arbeta analogt (dvs med händer istället för dator) och kombinera digitalt med analogt. Våga vara personlig. Och framförallt: hur man gör en presentation som fängslar.

Rebelliskt satt jag barfota under i princip varenda föreläsning. Ibland åt jag också på någonting.

Publicerad 01.06.2013 kl. 23:35

Äntligen Berlin!

Del 1 av min designresa har startat.

 

Jag lämnade en blygsam vår i Helsingfors för full on sommar i Berlin. Sitter och tuggar på min frukost som bäst medan solen skiner och värmen laddar upp där ute.

Jag bor hos en bekant från Vasa, Julia, och skulle verkligen kunna flytta hit på studs. (Måste återuppta mina tyskalektioner när jag kommer hem igen.)

Snart ska jag börja plocka ihop och ge mig ut på stan för att hitta en karta så jag kan ta mig runt lättare. Sen ska jag gå till Haus der Kulturen der Welt (House of World Cultures) och registrera mig till TYPO Berlin 2013 Touch, International Design Talks, huvudorsaken till att jag är här.

Det är Europas största designkonferens och tack vare ett stipendium från Svenska Kulturfonden (bless them) får jag lyssna på och ta del av bättre vetandes erfarenheter i branschen. (Hoppas på att bli mer inspirerad än slak av ångest.)

Har jag riktigt tur så hinner jag också luncha med min kompis från forna tider i Portugal, Jelka, innan spektaklet börjar. Vi gjorde praktik på Leo Burnetts Lissabonkontor tillsammans en gång i tiden och nu efter fem(?) år kommer vi äntligen återses.

Även om det skulle regna ute nu skulle jag vara mer än nöjd över allt som väntar på den här resan.

Var goda, en liten titt ut från balkongen.

Publicerad 16.05.2013 kl. 11:30

En mörk Azealia Banks

Skrämmande men bra.

 

Senaste singeln Yung Rapunxel tände inga när den släpptes, men efter att ha sett den nyuppladdade musikvideon är jag såld.

Här skriver jag kort om videon på x3m.yle.fi

Publicerad 17.04.2013 kl. 19:55

Mina 15 minuter hypokondri

Sällan, mycket sällan, blir jag inbillningssjuk, jag med.

 

Jag är inte den hypokondriska typen. Till skillnad från många av mina kompisar. Jag googlar inte symptom och sjukdomar för att självdiagnostisera mig med aids (du kommer aldrig undan aids har jag hört), cancer eller graviditet.

Men i går, under ett svagt ögonblick (läggdags) fick jag en släng hypokondri. Mitt ben hade varit halvt avdomnat större delen av kvällen, men eftersom jag antog att det berodde på konstig halvliggande ställning i soffan eller högst troligen tajta rumpmuskler som klämde åt blodådror reflekterade jag inte desto mer över saken.

Tills jag skulle gå och sova.

Det var en underlig sorts avdomning. Lite som att ha material till en blodpropp som skyfflas fram i venerna för att hitta sin plats att blockera blodet på och göra mig protesbärare resten av livet (amputering, du vet). 

Jag läste bipacksedeln till en medicin jag äter. Om och om igen ögnade jag igenom den. Skannade efter biverkningen blodpropp. Hittade den inte. Sökte upp numret till Giftinformationscentralen som nämndes i sedeln, bara ett klick från att ringa dit. De är tillgängliga 24 h.

Är jag inte för ung för att drabbas av blodpropp? Jag går ju inte på p-piller. En lätt kvävande känsla av panik.

Funderade över vem jag skulle höra av mig till och vara orolig tillsammans med. Problemet var bara tidspunkten på dygnet. De flesta låg redan och sov.

Sen tog jag mitt förnuft till fånga (DÄR är du ju). Konstaterade att jag inte överdoserat medicinen och därför inte löpte någon större risk för att drabbas av biverkningar än annars. Min kropp kan bete sig lustigt ibland, och det här var en av de gångerna bestämde jag mig för.

Jag la mig till rätta och sträckte och spände mina ben några extra undersökande gånger (bara för säkerhets skull). Nöjd över att ha kunnat lugna ner mig själv och övertygad om att min kropp skulle väcka mig om någonting var allvarligt fel släckte jag lampan och stängde ögonen.

Sju och en halv timme senare vaknade jag morgonkissnödig och med två välfungerande spiror.

Publicerad 10.04.2013 kl. 00:05

Disco i mitt hjärta

Disco i mitt hjärta släppte sin första, 80-talsosande EP förra veckan.

 

Har du råkat missa EP-släppet (4.4) Pink Cassette EP av Disco i mitt hjärta (aka Axel Nordman) tycker jag du genast ska trycka på play nedan. 

Det här är kanske den mest nyskapande musik jag hört göras i Svenskfinland och jag absolut diggar när någon vågar sticka ut och peta runt i den trista musiknormen.

Självklart är jag själv en sucker för 80-tal och det är kanske därför jag dreglar över det här nytillskottet. Älskar hur varje sekund av EPn är fylld med olika, spännande ljud till bristningsgränsen. 

Vanligtvis brukar jag gräla på musik som går före sång, men i stället för att drunkna i musiken tycker jag Axels härligt beslöjade röst framhävs i sin dunkelhet bakom plinkplonkandet.

Låtarna flyter in i varandra när jag lyssnar och plötsligt är EPn slut. Hoppas vi får mera disko snart.

 

Här kan du förresten läsa Catariinas intervju med Axel.

Publicerad 07.04.2013 kl. 13:00

Snygga plagg i bra skick

Jag säljer kläder och grejer på Syrrans Garderob.

 

I ett försök att rensa min garderob säljer jag kläder och accessoarer på Syrrans Garderob. Du hittar mig under användarnamnet Shorty. Flera av plaggen är oanvända och alla i bra skick. 

Jag förstår att en del kan kännas dyra, men det är helt enkelt på grund av att de är oanvända och i bra kvalité. Som till exempel den här klänningen. Eller den här väskan:

 

(Väskan är alltså snyggt grå och gammelrosa - inte skitigt brungrå som bilden ser ut att vara.)

Publicerad 07.04.2013 kl. 12:11

Kanske den bästa svenska musiken just nu

Lyssnar jag på svenskt så lyssnar jag på Kaah, Petter & Lilla Namo och Miss Li.

 

Kaahs comeback får dansfoten att vippa och jag vill bara ha mer.

 

Petter har över 15 års erfarenhet och Lilla Namo är relativt ny. Jag diggar samarbetet. Och låten.

 


Miss Li måste vara en av Sveriges mest produktiva artister. Jag hörde att det var meningen att hon till näst skulle släppa en skiva med låtar som inte platsat på de tidigare albumen (6 st + 2 samlingsalbum), men i stället blir det ett album med helt ny musik. Hon har samtidigt hittat ett helt nytt sound och jag gillar utvecklingen.

Publicerad 01.04.2013 kl. 15:30

Det här är inte en blogg.
Det är en kontaktannons.